Morgenbladet: Enkelte vil hevde at bokhandlene bevarer bredden ganske dårlig allerede?
Anne Oterholm: Det stemmer ikke. Det har aldri blitt tilbudt så mange skjønnlitterære titler i butikkene som i dag.

Tusen takk til Oterholm for et par sannhetsord, og med det ber vi Anders T. Andersen gå og legge seg.

Små dyr

Forrige uke

Pappa og jeg står opp før de andre og sykler. Vi sykler ned forbi Helligdomsklipperne, tar opp mot Rø. Sola og havet skinner, blomstene i veikanten gjør meg allergisk. Vi ser neslesommerfugler i veien, en keiserkåpe i skogen. Generalen ser vi ikke. Ned tyskerbakke, opp tyskerbakke. Ned Bobbebakke, opp Bobbebakke. Musvåken over trærne har glatte vinger.

Etterpå inn i bilen, etterpå iskrem, etterpå stranda. Jeg spanderer is på familien min, to kuler. På stranda svømmer jeg langt ut, der jeg kjenner understrømmen, så inn igjen. Legger meg og leser. Et insekt lander på Kapten Nemos bibliotek, der blir det sittende. Det er gråbrunt og spisst, det ligner et strå. Det er nydelig.

Her er noe annet nydelig, Leroy Andersons Classical Typewriter Symphony. Vi hørte det i kunsthistorietimene, men jeg har ikke sett det framført før.

Fra Kapten Nemos bibliotek

Nedanför lägdorna löpte en bäck, över vilken gick en väg. Intill denna lilla bro fanns en brygga. Jag var denna gång, som jag minns, omkring tre eller fyra år gammal. Jag låg på alla fyra på denna brygga, och grävde med en pinne i leran där de svarta blodiglarna fanns, och jag minns att jag då för första gången väcktes till insikt om mitt eget liv. Jag minns tydligt hur jag plötsligt såg upp, skamset torkada mina fingrar, och hur jag tänkte: Om någon såg dig här ... då ... då vore det en skam för dig. Så låg jag ofta på min brygga, såg ner i vattnet, såg de svarta blodiglarna, som kanske var hästiglar, simma upp mot mig med långa slingrande rörelser, vända, och återvända ner till dyn. Jag förstod inte vad de sökte nere i dyn, jag antog att de genom sina långa simturer önskade att bli tvättade. Och för att hjälpa dem så gott jag kunde lyfte jag så dessa blodiglar, som jag senare lärde var hästiglar, upp ur dyn där de hoprullade klamrade sig fast vid sin svarta lerbädd, lyfte dem upp på bryggan. Dessa varelser från bäcken tvättade jag sedan så försiktigt, så kärleksfullt, att de till sist blev fullständigt ... rena.

- Per Olov Enquist

Og etter regnet tørker sola trebenken. Og vi spiser middag på den. Og det blir kveld.

Rom mellom

Det klør i øya og jeg har nettopp spist pannekaker, selv om det er seint. Å gå fram og å gå tilbake: Kattene sovner i senga mellom tingene jeg pakker, de har ikke hørt noe, de ser ikke at jeg skifter fra den ene genseren til den andre, den ene fargen til den andre. Noe sitter et sted og er galt. Jeg har pakket seks bøker og jeg håper å lese alle på nesten like mange dager.

Line og jeg dro på stranda, det var skikkelig fint

Sola forsvant ikke før etter at vi hadde bada og vi tente på grillen, lånt lighter, vår egen mat. Vi satt rundt varmen og bygde et telt av håndklærne rundt oss, grillet og spiste inne i teltet.

I dag var Caroline, Ida og jeg og hilste på to katter som trenger et sted å bo. De blir med oss hjem i morgen. Jeg gleder meg sånn.

Konsert

Donjon Doxy på Mono var superfint! Håper å se dem igjen snart. Tegna, selv om det er vanskeligere å tegne folk som beveger seg og spiller musikk, enn folk som står stille og leser. Jeg sto ikke stille selv heller.

I'm living in the future, I feel wonderful

Frokost

Shoot all the bluejays you want

Mamma klippet håret mitt ute på gårdsplassen, vinden tok det. La det i ansiktet mitt over øynene og over munnen. Små frø av hår hang rundt oss i sola, men de vil ikke vokse når de lander i jorda. Ei høne plukket på det i grusen.

Farmor viste meg hagen sin, alle blomstene, fortalte meg hvordan hver og en har det i år. Og det mest sommerlige jeg veit om er å ligge på puter i gresset hos mamma og papa og lese, som jeg gjorde hver dag hver sommer.

sol