Fra Kapten Nemos bibliotek

Nedanför lägdorna löpte en bäck, över vilken gick en väg. Intill denna lilla bro fanns en brygga. Jag var denna gång, som jag minns, omkring tre eller fyra år gammal. Jag låg på alla fyra på denna brygga, och grävde med en pinne i leran där de svarta blodiglarna fanns, och jag minns att jag då för första gången väcktes till insikt om mitt eget liv. Jag minns tydligt hur jag plötsligt såg upp, skamset torkada mina fingrar, och hur jag tänkte: Om någon såg dig här ... då ... då vore det en skam för dig. Så låg jag ofta på min brygga, såg ner i vattnet, såg de svarta blodiglarna, som kanske var hästiglar, simma upp mot mig med långa slingrande rörelser, vända, och återvända ner till dyn. Jag förstod inte vad de sökte nere i dyn, jag antog att de genom sina långa simturer önskade att bli tvättade. Och för att hjälpa dem så gott jag kunde lyfte jag så dessa blodiglar, som jag senare lärde var hästiglar, upp ur dyn där de hoprullade klamrade sig fast vid sin svarta lerbädd, lyfte dem upp på bryggan. Dessa varelser från bäcken tvättade jag sedan så försiktigt, så kärleksfullt, att de till sist blev fullständigt ... rena.

- Per Olov Enquist